Så har vi alltså firat vår stora lilla tös 2års dag. Bianca Inga Schlasberg. Ja, det är en ynnest att få ha en liten 2åring att fira. Och en 3,5månaders också. Icke att förglömma. De första 3 månaderna har passerat och plötsligt går allt lite lite lättare. Faye är en glad och nöjd bebis med pussvänliga kinder, som hänger med överallt och finner sig i det mesta. Hon har visat oss hur hon vill ha det, och lagt sig till med fina rutiner och skön dygnsrytm. Jag skulle gissa att hon, liksom många andra småsyskon, blir rätt så härdad. Bianca är en mycket mycket stolt storasyster som inte låter någon dagiskompis komma i närheten av Faye då skriker hon" Stoooopp! Min!!" Det är förövrigt mycket "stopp" och mycket "min" generellt här hemma. Annars har Bianca ärvt sin mors förkärlek till puss på bebiskind och pussar och "blammar" (=kramar) Faye non stop.

Ögnar igenom ovanstående rader och slås av att det är ganska troligt att texten sett helt annorlunda ut beroende på vilken dag den skrivs. Det skulle också kunna stå något i stil med "Så var nosen under ytan igen. Bianca har öroninflammation i vanlig ordning och vi har två bebisar på halsen som båda vill upp, bäras, bytas, matas,tröstas och det ska vara NUUUUUUUUU! Sömnbrist är en understatement och VARFÖR får man inte åtminstone en extra arm per barn man skaffar?". Ja, så skulle det kunna stå. Men inte idag. Idag har vi glömt sömnlösa nätter och skrik och har två barn som slocknar som små ljus vid 19 tiden och är källa till oändliga skratt och kärlek. (Mental note: must not have another baby right away). 

Bjuder på lite diverse bilder, bland annat Biancas lilla kalas.

Så kom lillasyster Faye till världen! Mycket likt storasyster Biancas debut i världen, så gick vattnet 7 på morgonen tisdagen den 25 oktober en vecka innan utsatt datum. Värkarna dröjde till framåt natten, och vid 23.30 började vi tajma dom. 02.30 rinde vi in bästa Elin och Carl Fredrik som satte sig i bilen och kom och bodde över för att passa Bianca. Tusen tack! 03.30 var vi inne på Danderyds sjukhus. Mamma Else hade lite förväntningar på att allt skulle gå mycket snabbare denna gången, så även om det möjligen gick något fortare, så var det några sega timmar innan det var var show time på rikgtigt. Denna gången satt dock lustgasen som en smäck till mamma Elses stora förtjusning. Allt gick super och kl 08.48 den 26 oktober kom vår lilla plutt till världen. Vilken lycka!!!! Pang, rätt in i hjärtat flyttade lilla Faye in på momangen. Liksom fullständigt självklar! Att hjärtat växer är kanske en klyscha, men ack så sann. Vår lilla Faye, som vi älskar dig! 3 280 gram vägde hon (exakt på grammet lika stor som storasyster) och 49,5 cm lång (2,5 cm längre än storasyster). WELCOME Faye!

Pappa kommer och hämtar oss tjejer och vi är redo att åka hem och träffa storarsyster!

Två dygn stannade mamma Else och lilla Faye på Danderyds patienthotell, och pappa Sebbe åkte hem till storasyster efter ett dygn. Det pratades mycket om att mamma och bebis skulle komma hem. Det gick tydligen in hos storasyster Bianca. Jag och Faye väntade hemma på Bianca medan pappa Sebbe gick och hämtade henne på dagis. Väl hemma och dörren öppnades fick jag en kort bonjour och sedan rusade Bianca bokstavligt talat till lilla korgen som stod på vardagsrumsgolvet, klappade händerna och sa "bebiss, bebiss" (jepp hon uttalar det så). Sedan dess verkar Faye mer (och ibland något mindre) självklar hos Bianca också. Hon vill "bäja" (bära) ge blamm (kram) pussa, hålla, trösta, klappa, kittla, och någon gång då och då ge ett litet tjyvnyp. Precis som det ska vara. 

Morgonmys

En styck halvgalen storasyster Bianca med lillasysters mössa på huvudet. 

Pappa myser med Faye

En del av Trägårdhs klanen är på besök!

Mmm tänk att man får ha en plutt till att mysa och pussa pussa pussa pussa

Systermys! (Prinsessklänningen är en present från två barnspappan Sebbe till Halloween.)

Så kom sommaren och vi har hunnit med en snabbsväng till Skåne och tillbaka och nu njuter vi av de sista dagarna i storstan på ett tag.

Sådan far sådan dotter

Eftersom jag följer med lillan till BVC får lillan följa med mig till MVC. Var vi inte här nyss? Here we go again. 

Mysfrukost med pappa Sebbe.  

Mm äta själv går fortfarande...bra. Ungefär..

Baka är det nya. Något av det roligaste lillan vet. (Hjälp Jessica?!)    

Hänga med finaste kusinElle är också det roligaste lillan vet. 

Så var det dags för Stockholm marathon. Pappa Sebbe var laddad iför loppet, och jag och lillan också. Som åskådare då. 

 Ett tränat öga ser pappa Sebbe komma springande. Här han han sprungit ca38-39 km och ser ändå ruskigt stark ut. Vi hejar och hejar för fulla muggar och spricker av stolthet!  

Pappa Sebastian som klarade marathon som första-gångs löpare på 3.54.09 Well done!!!

Tur att det fanns mer spring i benen kvar. Att ha fullföljt en mara betyder ju inte att det inte finns mer kvar att göra. Springa efter en nyfiken spätta kan man göra exempelvis.

Att återställa vätskebalansen är viktigt. Även som åskådare. Vi tog en liten paus för påfyllning mellan våra hejarklacks-sejourer. 

Bad har gått ifrån att vara kul, till att vara avskyvärt till att vara kul igen. Så länge man får stå upp i alla fall. Här spontanbad i vasken. 

Morgonstund har guld i mun. Två nallar följer med upp om morgonen nuförtiden..

Melon. Melon. Melon. Vattenmelon för att vara exakt. Vattenmelon kommer på solklar andraplats efter pappa. Får lillan en bit vattenmelon i handen (ofta efter maten) så släpper hon inte den vad hon än gör. Hon äter och smakar och suger på melonen tills det inte finns något kvar. Och sedan lite till. Till kvällens bad fick melonen följa med. 

Mamma-Else försöker få lillan att förstå tjusningen med snittblommor. Melon smäller högre i lillans ögon.

Tiden går snabbt, som vanligt. Mamma Else har börjat jobba och pappa Sebbe har tagit över "jobbet" hemma. Framförallt så växer lillan och blir större och större för var dag som går. Och nope, för er som undrar så är hennes midjemått inte mindre trots mycket "spring" i benen. Och nope, för er som trodde att hon äntligen skulle bli lite mammig nu när "the tables are turning" och pappa är hemma hela dagarna och mamma jobbar, så har ni också fel. Pappa pappa pappa, pappa är helt enkelt bäst. Pappa är för övrigt det enda riktiga ord hon säger. Förutom då när hon glatt vinkar "hej hej" på morgonen när mamma ska gå. När pappa gick till jobbet förr så grät hon. GRÄT. Well well, mamma Else är glad om lillan är glad. Och det är hon ju. Hon pratar på i sann "dabogagga di bobo dada DAAAAA" ofta med bestämd avslutning. Bianca för nu alltsom oftast dialog med oss eller sig själv. Auntie Anja som var på besök i helgen konstaterade att hon förmodligen kommer att bli chef. Vilken sort, eller var är högst oklart, men den något bestämda tonen antyder något åt det hållet. Det är svårt att återge många veckors utveckling så vi bjuder istället på bildkavalkad på vår fina fina prinsessa.

Håll i hatten men vi är faktiskt friska. Efter härliga skånedagar som innehöll influensa för lillan och mamma Else hann vi ändå njuta av familj och härligt wedding och känner oss nu friska och glada. 

Roligaste just nu? Lek med vatten. Testar att infoga ett videoklipp här nedan för att se om det fungerar:

Ett år! Ett helt år fyller vårt lilla hjärta idag. Grattis älskade Bianca! En dag som denna är det lätt att känna sig tacksam. Och Gud, vad vi är tacksamma! Tack tack tack vår fina lilla söta rara bestämda roliga härliga mysiga tjej för att du kom till oss!

Födelsedagsfin ska man vara på sin stora dag. 

Kul att äta själv, kanske en aning kladdigt, men det är inte farligt mycket det inte. Eller?

Kul att lilla Andrea kom med mamma Cilla och hälsade på. Stort tack för solglasögonen! Bring on the sunshine!

Lång dags väntan på att pappa Sebbe ska komma hem, men åh vad jag myser då!

Blixtvisit av faster Fredrika var le grand finale på den stora dagen.